Morgonrumban: it is what it is…

”It is what it is…”, but it´s so hard!! Nu får ni dela med er bästa tipsen för att få vår morgon att funka utan att föräldrarna är helt matta redan kl.9. Från att kunna/idas ens lite själv har vi hoppat några steg bakåt till att inget görs själv och allting är en enda fight. Visst, helt normalt för en trotsåring, men nu då vi har 2 st sådana i huset + baby så börjar orket vara slut. En vanlig morgon hos oss ser ungefär ut så här (föreställ er grymt oljud hela tiden):

Leona vaknar först i familjen ca kl. 6.30-7 samtidigt som pappa borde vakna. Hon skriker för fulla muggan i sängen och vill genast upp och äta morgonmål (flingor med mjölk), ifall hon lämnas för sig själv i matbordet smetar hon maten i håret och bara leker med den så pappa måste sitta med henne. Under tiden har även lillebror vaknat till systerns oljud och gråter, han får lite morgonmjölk men vill snart ha till (han har en växtperiod nu?). Klockan 8 är mamma vrålhungrig och klär snabbt på sig sunkiga hemmakläder och försöker äta något före babyn gallskriker. Idag var han på ”automatning” första gången så mamma fick äta sin gröt utan avbrott.

Under tiden borde storebror dras ut ur sängen för han vaknar inte själv till allt vrål och skrik. Han får bäras ur sängen och trotsar och strävar emot allt han kan, jag är trött säger han efter 11t. nattsömn. Han skulle inte äta något morgonmål ifall han fick välja, inte heller klä på sig utan bara hänga i pyjamasen och leka me bilar och duplon hela dagen, utan att äta eller sova. Pappan försöker locka honom till matbordet med flingor och extra mycket honung på. Pappa hjälper honom med morgonmålet så han får i sig något. Leona härjar och får en bok att läsa så hon inte stör Elvin. Babyn dricker glupskt sin mjölk ur flaskan i sittern, hälften rinner på bodyn.

Nu har båda barnen ätit lite och kl. är redan 8.30, verksamheten på dagis början 9.15 idag så då borde barnen vara där. Tandborstning. Skrik, härj, gråt, spring. Vill du ha hål i tänderna eller borstar du själv? Mamma börjar klä på Leona som springer naken runt i lägenheten, Elvin har rymt till sitt rum och tagit fram bilarna, inte nu mera leka säger mamma. Elvin skriker nääääääää.  Svetten rinner och babyn är redan trött. Elvin säger att han klär på sig bara med pappa (allting görs med honom, mamma duger inte alls) så mamma försöker få fatt i Leona och klär på henne medan hon gallskriker och strätar emot. Hon ligger på golvet och blir påklädd medan pappa har fångat Elvin som sitter i hans famn och blir påklädd. Skulle du kunna hjälpa till oss och klä på dig lite själv, snälla?. Innekläderna, ylledräkten? Inget svar. Babyn gråter högt. Mamma klär på babyn och för honom ut i vagnen. Leona har tagit av sig handskarna. Äntligen är båda påklädda. Xylitol pastiller. Hejdå, vi ses på eftermiddagen! Kl. är nästan 9.

Jag försöker att inte ha för höga förväntningar eller krav på barnen. Det är inte lätt att vara 3 år eller nästan 2 år eller få ett syskon (igen) eller flytta. Inget är lätt i livet, någonsin, för någon, tror jag. Men skulle det inte kunna vara möjligt att en 3,5 åring skulle ens liiiiiite hjälpa till? Jag vet att det är jobbigast då när vi har bråttom, vilket är varje morgon men inte hjälper han till heller på veckosluten då vi skulle vilja göra något roligt, som gå ut alla. Efter en lugnare morgon med barnprogram kommer vi ut först kl.11 då lillasyster redan börjar bli hungrig och trött. Belöningssystemet jag gjort, funkade tills han fått så många klistermärken att han fått 4st bilar. Funkar inte mera. Kan ju inte ge hur många bilar som helst. Dessutom kan man ju inte belöna för varje normal sak som måste göras…

Samma sak gäller vid dagishämtningen. Jag har jätte jobbigt att få barnen påklädda utan att den ena har redan rymt eller börjat springa omkring så personalen får säga till dem tusen ggr. Dessutom väntar ju babyn i bilen så jag är extra stresssad då och bara lyssnar på babylarmet ifall han skulle börja gallskrika. Igår hade vi för första gången en familjearbetare hos oss och hon skötte Aaron ,medan jag var efter barnen, men tyvärr kan ju inte hon heller vara här varje dag. Väntar så på våren och mindre kläder…och att barnen blir lite äldre och förståndigare. Suck, stön och God give me strength. Var är Supernanny när hon behövs?

8 thoughts on “Morgonrumban: it is what it is…

    • No vi har funderat på det men vi skulle aldrig få dem iväg till dagiset till kl.8…och tror inte de skulle hinna äta på 15min (man måste vara där kl.8.15 för att hinna äta). Men man kunde ju prova det? Kanske de skulle bråka mindre där? Med 7t. dag skulle det betyda att jag skulle hämta dem kl.15 och då skulle em utevistelsen utebli. Om inte vi skulle ha 100% dag då…Måste fundera om sen när vi flyttat till nya huset i mars.

  1. Oj ,Jenni SÅÅ jag känner igen mig i din text. Som du säger det blir jobbigast när man har brottom. Det rinner svett av mig, jag ropar, Agner skriker och två trotsar å har feeel mössa, feel strumpa, neej inte den tröjan. hohhojajjaa. Det är så skönt nu när vi inte haft nåt extra för oss. Daniel har varit på pappaledig en vecka. Vi har sovit länge (typ till 10) mumsat i oss morgonmål i lugn å ro å så tittar vi på barnkanalen en stund förrän dom börjar leka eller far ut. Men jag vet att det kommer att ändras fr.o.m torsdag då lekis börjar, blundar å tänker inte på det. Tsemppiä! Tyvärr har jag inga goda råd då jag själv e i samma båt å funderar över samma sak🙂 men nog ska vi väl överleva dethär🙂

    • Om ens lilla damen någon gång skulle sova till 10 men nej…En lördagsmorgon sov alla andra utom hon som skrek pappaaaaa, mammaaa kl.07. Vi tog henne emellan oss i stora sängen och så satt hon där och såg på barnprogram från min telefon. Men inte kunde jag ju sen sova längre. Hur kan man synkronisera allas sovrytmer så de vakanr på dagismorgnar kl.07 och på veckoslut kl.09? Hihi…

  2. Jag har ju inget liknande och kan nog inte helt förstå, men tänkte komma med några lätta förslag för att kanske klara att bättre. Nåt som ni kanske ren gör och nåt som kanske inte funkar. Har ju rätt lika gamla barn som dina två äldsta och vi går ju ut många gånger per dag. Men babysen fattas ju så det är ju nog supermycket enklare. Men jag tror på att sluta tjata. Tjat leder ingenstans utan gör situationen mera stressad så då är det bäst att skippa det helt. Och sen så kan ni ju återgå till att äldsta också kläs på. Bara sätta fram kläderna och fånga uppmärksamheten med nåt annat och sen klä på. Liksom bara göra och säga hur det görs och inte tjata. Här klär vi oftast på äldra först och så går han ut och sen vill också yngre bli påklädd när äldre är ute (annors springer han bara undan). Hur sku annors nån smoothie vara som morgonmål? det sku säkert Elvin också gilla. Och vad om han sku väckas samtidigt som Leona och så sku de äta samtidigt och sen sku han gå och sova tidigare på kvällen. Och som sagt. Det mesta är ju självklart, men ibland hjälper det när nån annan också säger det.

    • Tack Michaela för tipsen! Vi har försökt att inte tjata utan att bara säga vanligt att ”sätt kläderna på” osv. men inget händer, leken kan inte avslutas utan ett hemskt vrål och skrik börjar. Vi brukar klä på L först för hon bråkar inte lika mycket ännu men sen kan hon ju inte heller stå och vänta med ytterkläderna på i all evighet. Med belönningssystemet funkade påklädning bra om man inte hade bråttom på riktigt men på dagismorgnarna blir det alltid bråttom fast man skulle vakna kl.5. E lägger sig mellan 20-21 hur vi än försöker lyckas det inte före det. Vi får inte upp honom ur ängen fastän vi skulle ha väckarklocka, provade men han blev bara livrädd för ljudet. Skall sätta E och L i samma rum i nya huset och hoppas att det balanserad lite iom hon kan själv stiga upp ur våningssängen och han vaknar till det.

      Smoothien tyckte E om vid 1-2år men just nu äter han ingen frukt/grönsak, inte fast man skulle hur försöka. L äter nog nästan vad som helst. Har nu glömt gröten och gett en liten bit bröd eller flingor men oftast måste man hjälpa honom med det också för han ”är inte hungrig” eller äter om han får titta på en bok med samma. Vi tänker att just nu då det är jobbigt så reagerar han igen med detta ätandet och viktigast är att få i honom något, fast man då skulle måsta mata honom. Han behöver ju varje kalori. Han har som tur börjat fatta lite vad det är som händer i hans mage när han blir bråkig och gråtig=att han är hungrig. Nu han det varit så att han inte vilja äta middag hemma bara lekt och sen blivit jätte svag om en timme, då har vi måstat prova på att ge mat på nytt fastän vi skulle helst vilja att matstunden skulle vara en viss tid. Leona som alltid ätit duktigt har börjat ta efter Elvin och kanske smakar en sked eller två men skriker sen neeej och slänger tallriken sen blir hon också grinig om ens tund. Så hon oss har maten och ätandet varit en kamp non-stop i snart 4år. Försöker själv att hålla lugnet och nu bara göra det som måste göras. På dagis äter de väl som tur något varje dag så helt utan mat har ingendera varit.

  3. Tsemppiä vaan kaikille!
    Har nu inget annat att komma med än att kanske Leona skulle vara färdig att sova i vanlig säng, eller ta bort sidan från spjälsängen. Hon skulle säkert då bara själv stiga upp ist’llet för att måsta börja dagen med hemskt skrik, som kanske sen resulterar i mer stress hos alla?!
    Men vet själv att om man stressar och har bråttom så blir det oftast inget, man måst bara göra alla och allting i ordning mycket tidigare än man tänkt sig så KANSKE kommer man iväg i tid.

    • Jo hon e nog färdig men vi väntar med att flytta henne i våningssängen tills mars då vi e i nya lyan. I Kampen kommer dom nu bara att måsta sova i resesängar om det inte går så kan vi ta fast båda emellan oss i stora sängen, vad som helst så alla får sova. Det finns också en vuxensäng i det rummet där barnen skall sova så den andra kan vara där med dem ifall de känner sig otrygga.

      Jag lägger alltid alla kläder färdigt för morgonen och oftast också alla morgonmålsskålar etc. färdigt. De e nu bara sån här meno hos oss för tillfället. Idag åt ingendera av maten jag lagat igår (potis och broiler i ugnen). Jag orkade inte säga något utan kokakde bara makaronin och gjorde en halv smörgås var, båda åt. Dom får nu bli makaronibarn då…Men när jag var efter från dagis idag hade de hjälpt mig så mycket att dom var nästan påklädda ren, hjälpte mycket för Aaron gallskrek i bilen ;/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s